.

Snart så börjar det att snöa. Så tråkigt.
Och jag har kommit fram till att jag är tacksam för så himla mycket. Men jag är också väldigt ledsen och irriterad (läs irriterad) för en massa saker.

Men speciellt för att människor ändrar sig, efter vem och vad de gör eller umgås med. Det finns inget som stör mig mer faktiskt. Jag är less. På att bli dömd. Och speciellt för att mina val. Mina val är inte värre än vad dina en gång i livet. Du är inte bättre än mig.

Men eftersom att fallet är så, så får man ju stå sitt kast. Tråkigt nog. För din del. Jag lämnar dig, sakta men säkert. Och jag tror inte ens att du märker det.
Inte nu, men det kommer en dag. En dag när du vill tillbaka. Men då kommer jag inte att finnas där.

Jag hoppas att du blir lycklig. Och att du är lycklig. För du förstör för dig själv.
Like hell.
Men jag finns inte där längre.
No no no more.