.

That's right. Jag har förändrats till det bättre, och bättre kommer det att bli.
Om jag förlorar vänner eller känslor på den stigen så får det faktiskt vara så.
Jag har vuxit, insett mina "mindre bra sidor" (enligt mig själv) och börjat att bearbeta dem.

Och vill mina känslor eller mina vänner inte hänga med det, inte stötta mig så är det deras förlust.
Jag lever ännu, jag skrattar ännu och jag backar inte längre.

Jag har precis lika stor rätt att vara här i samma by, på samma fest, på samma butik som alla andra.
Jag är precis lika bra som alla andra.
Jag är speciell, inte en i mängden!
Puss!