.

Nu får saker och ting vara bra, herregud. Denna dagen har gett både motivation & en massa glädje.
Men även så sjukt mycket tankar om hur människor kan bete sig emot varandra,
det är så sjukt att man får ju ont i magen.

Känner man sig inte välkommen någonstans så kan man väl öppna sin mun och berätta det för
den som gör att man inte känner sig välkommen? är det så svårt? nej.
Men tydligen är det enklare att gå omkring och prata illa och hitta på en massa lögner om människor
istället för att se sig omkring hur man själv behandlar andra.
Men det kommer ju från en som bara är 22 år.
Man kanske måste ha lite mer livserfarenhet om man ska kunna öppna munnen i detta samhälle,
och faktiskt kunna ha rätt om saker och ting.

Det är så sjukt patetiskt. och ibland så känner jag bara för att ställa mig och skrika.
Hur kan man kasta sten när man själv sitter i ett glashus?
Det som är bra är att vissas glas är så mycket skörare än vad människan själv kan ana, och att det snart
krossas av bara ett enda andetag eller tanke som kommer vid fel tillfälle.
Vissa människor kommer att förlora så mycket mer än bara sin glädje. Eftersom att de är så sjukt nära att förlora sin själ. Och det mest sorgliga är att de inte ens inser det själv.

Jag tänker inte ge igen på de som pratar, jag tänker inte ta åt mig. För jag vet att karma finns, och att det alltid
kommer tillbaka på en själv. Därför så vet jag att jag har varit ärlig.
Jag har inte pratat om jag inte kunnat stå för det.
Jag har inte varit dum,
jag har absolut välkomnat alla in i mitt hem och in i mitt liv som förtjänat det.
Jag kommer inte att bryta ihop när människor försöker att förstöra och förstora.
Eftersom att jag vet att jag är så mycket bättre. Jag är så mycket bättre än att "ge igen".

Vuxna människor som inte kan stå för vad de jälva tycker och tänker. Och framförallt känner.
Det är inte sjukt, det är inte dumt det är otroligt synd om dem.
Men de är också dem som startar krig i denna värld. Och jag vet då fan inte ens om jag tycker att de är värda
att ha att göra med. Jag behöver de inte, eftersom att jag vet att jag är så sjukt mycket bättre än dem.

Men snart så känner jag ju att stubinen är lite "uppbränd" men än klarar den lite till.
Problemet är ju att man inte kan prata med människan som saker och ting egentligen handlar om. Vilket är så barnsligt. För kan man inte prata med den människan så ska man fan inte prata alls.
Och om man inte kan yttra sig och vara ärlig utan man bygger upp en fasad till utsidan är det också bara sjukligt.
Det borde man säka hjälp för. För det finns hjälp att få.








jag vet inte om vissa människor har hört detta språk (jag tvivlar, verkligen):
- behandla andra människor som du själv vill bli behandlad.
(kanske någonting att tänka på?)